SOFIE DAHLQVIST

pity the living and above all those who live without love

Kategori: Film


Nu har jag sett den sista av dem alla.

when the violence causes silence

Kategori: Film


Idag fick jag min födelsedagspresent utav Märta, Elin och Vendela. En väldigt trevlig sådan, spenderad på ett café och i en biostol. På caféet fick jag en cafe mocca crema, var det så kanske? I vilket fall var den god!
Efter någon timme där var det sedan dags för bio, Melancholia. Mina förväntningar var väl sådär, är inte mycket för dessa filmer med tema jordens undergång, tycker det är lite fånigt. Det ska vara så märkvärdigt.
Och märkvärdig var precis vad filmen var, tyckte jag enda fram till sista sekunderna. Liksom bara första delen var alldeles för märkvärdig med dessa långsamma klipp på rymden, Kirsten Dunst i slowmotion och gud vet vad. Men tänka sig, sista scenen fick minsann hela filmen att bli till ett mästerverk på ett par sekunder. Och jag lovar, både jag, Elin, Märta och Vendela stod satt mållösa i stolen ett par sekunder efter den var slut.
Ett mästerverk, men enligt mig beror det mest på den allra sista scenen, så det är inte en film jag ser om. I så fall för att förstå mer, men då kommer upplevelsen inte alls vara densamma.
Nu ska jag i varje fall gå och lägga mig och förbereda mig för nians sista skoldag.

you say you're lookin' for someone who'll promise never to part

Kategori: Film


'Tell me you don't love me
I don't love you
You're a liar'

norwegian wood

Kategori: Film


Gårdagen var en höjdare, visst var den Linn? Strosa runt på stan, fönstershoppa på NK och fika på Condeco. Babbla på om livets goda och mindre goda. Lagom temperatur och strålande sol. Nej, jag måste erkänna att det var en dag som jag sällan kommer glömma, och jag undrar till och med om det inte var den bästa på länge.
20.30 började Norwegian Wood på Bio Roy och jag satt spänd av förväntan. Cirka tio andra var i biosalongen, rätt så komiskt. Filmen började bra tycker jag, det stämde väl överens med mina bilder från boken. Watanbe, Midori och Naoko var precis som jag tänkt mig. Den var gripande, men lågmäld och ganska seg, men man var liksom inne i den ändå.
Men efter sådär en och en halv timma började jag undra hur lång den skulle vara och när den väl var slut så visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Den var storslagen men hårdsmält, och jag tror att jag kommer gilla den bättre om ett par dagar då jag fått smälta allting.
Att gå till tåget i sommarnatten borde kanske vara fridfullt, men jag som ofta inte är rädd, var himla rädd. Så när vi var i Liseberg så kunde jag äntligen andas ut.
I varje fall så var det ännu en otrolig dag spenderad med en så fin människa!

burn them and what stays in your heart will stay; keep them and what vanishes will vanish

Kategori: Film