SOFIE DAHLQVIST

fear no darkness

Kategori: Personligt

Nu är jag nere på jorden igen. Ett helt dygn, lite till, i frihet, var vad gårdagen till idag resulterade i.
Vi gav oss till slut iväg igår vid tolvtiden eftersom Robin av någon anledning fått för sig att vi skulle ses hos Pau. Med bergsprängarn placerad på pakethållaren, med hög volym, reggae, strålande sol och ett gott humör lämnade vi Lindome.
Vi rullade fram över sluttningar och flåsade oss upp för långa backar.
Vid ett, två tiden hade vi nått Ingsjön tillslut. Inte för att det var någon brådska, inte alls, jag trodde bara inte att det var så långt! Vi stannade vid Ingsjön, i varje fall, och jag och Zalle tog ett efterlängtat dopp. Sedan satte vi oss på bryggan och åt äppelkaka.
En lång stund tog det innan vi kom iväg igen, men när vi väl kommit iväg var vi snart framme i Öjersbo. Utmattade som vi var låg gräset bra till när vi slängde oss på det. Sedan när mor min kommit med packningen som vi inte fått med oss på cyklarna gav sig Robin iväg för att leta trä till ved medan Pau och Zalle satte upp tältet. Jag låg i gräset och slöade, det tyckte jag var lika bra då jag nog bara skulle ställt till allt. Dessutom var det inte helt dumt, faktiskt.
Sedan tog vi ett bad då och då, paddlade ut på brädorna som fanns att låna vid stranden och sågade ved. Jag kan ju inte påstå att jag var lysande på det, men lite bättre blev jag kanske, inte vet jag.
På kvällen gjorde vi upp en eld på stranden där vi satt och grillade korv respektive vegoschnitzel medan mörkret tog vid. Ett bra tag satt vi där, innan vi installerade oss i tältet. Det blev en natt full med glada skratt och trevligt tjöt.
När vi vaknade idag var det varmt och skönt, så vi började med ett dopp. Sedan paddlade vi ut med frukosten till flotten och där satt vi och åt medan solen steg på himlen.
Resten av dagen tog vi det bara lugnt.
Precis när vi tänkt packa ihop och fara hem igen kom det flera skyfall från himlen. I en dryg kvart höll det nog på, och vi blev nog både lite besvikna och surmulna. Inte bästa vädret att cykla hem i direkt.
Men så slutade det, och tur var väl det! När vi väl gav oss iväg var det alldeles perfekt väder för att cykla, behagligt varmt med aningens kyligare vindar.
Denna gången körde vi vägen förbi Anneberg vilket tog en väldans massa mindre tid, kändes det som i varje fall. Och nu är jag alltså tillbaka på jorden. Alldeles förträffligt nöjd med denna vistelse.
Tack för sällskapet, allihopa!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: