SOFIE DAHLQVIST

Times are a changing

Kategori: Personligt

Jag tänkte skriva av mig lite.
Igår var jag på fotbollen första gången på ungefär två månader. Det kändes lite ovant i början men en bit in var nästan allt som vanligt. Jag var lite osäkrare på foten än de andra, lite långsammare, men så har det som sagt nästan alltid varit. Men vid halvtid svek knät för fjärde gången och det gjorde så ont. Samtidigt var jag så fruktansvärt uppgiven och besviken att tårarna inte gick att hålla tillbaka.
Idag, en dag efter, känns det självklart bättre. Men nu ska jag på riktigt börja ta hand om mig, bygga upp musklerna runt om knäet och börja lite i taget med att vara ute och jogga och så vidare. För jag har alltid vetat att fotbollen är mycket, men nu när det är en hårfin gräns mellan att kunna spela bra, spela lite halvdant eller inte spela alls för resten av livet, märker jag att fotbollen betyder så mycket mer än jag trott.
Så i skolan idag har jag härjat runt på både det ena och det andra benet. En dag som börjar med dubbeltimma franska kan aldrig sluta bra, och så sant som jag säger så gjorde den inte heller det. Så hemskt som det låter var det väl inte, men jag var inte på något bra humör. Jag känner att allt i mitt huvud bara trasslar ihop sig mer och mer för varje dag, vilket antagligen kommer leda till att jag måste göra en sak som jag inte vet om den kommer leda till något gott.
Men maten i bamba var god och vi slutade tidigt. Vad jag egentligen skulle vilja göra idag skulle vara att gå på någon promenad med någon vän. Men vad jag kommer göra är att sätta mig och övergöra läxorna, så sant jag är en pluggis.
Och så en sak till. Amanda är bäst!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: