SOFIE DAHLQVIST

I just want to be there when the morning light explodes

Kategori: Foto


Nu är det tjugotredje december. Dan före dopparedan.
Det är snö ute. Det är lov.
En stor del av mig skriker av glädje. Äntligen har jag luft att andas. Jag kan andas ut. Två veckor med bara sådant som jag vill göra.
En nästan lika stor del vill bara gömma sig någonstans. Inte göra någonting, för att få tiden att gå långsammare.
Jag är femton år, och har gått halva terminen i nian. Så mycket har hänt, och jag har inte hunnit uppmärksamma allting av värde, inte hunnit uppleva varje stund jag upplevt fullt ut. Jag är rädd för att tiden bara sägs gå fortare och fortare.

Nu tänkte jag lämna det ämnet för en stund och säga att det är dan före dopparedan en gång till. Jag var hos Robin igår och sov över. När jag kom hem idag hade jag himla ont i magen och tog en alvedon och gick och la mig igen. Klockan två vaknade jag och sedan dess har jag inte gjort så mycket.
Gårdagen spenderades som sagt hos Robin men också i pulkabacken. Eftersom jag inte kunde åka pulka på grund av mitt knä, så satt jag i snön och tittade på. Det var kallt om rumpan och händerna, men nästan uthärdligt. Det var skratt och det var snö som for. Önskar jag kunde ha varit med.
Victoria har ju också kommit tillbaka och hälsat på från England. Som vi har saknat henne. Nu känns allt fullständigt igen. Men mer om Victoria sedan!

Kommentarer

  • LR säger:

    Sån himla underbar eftermidddag, lyyycckkaaa! :D

    2010-12-23 | 16:33:39

Kommentera inlägget här: