SOFIE DAHLQVIST

stjärnfallet

Kategori: Personligt


Eftersmaken av klassresan är bitterljuv. Det beror delvis på att jag nu när jag kommit hem är helt slut och förkyld till tusen. Vad som gör att det ändå är ett litet leende på läpparna är att denna resa landade skyhögt över mina förväntningar. Den var allt vad sensommar ska innebära.
I bussen dit var det fart och fläkt med bergsprängarn längst bak i bussen. Jag satt bredvid Linn och jag kan garantera att våra munnar fick rejäl gympa så som vi babblade på.
Väl framme välkomnades vi av en sur en vid namn Torbjörn. Regler räknades upp i oändligheter men när han var klar var det snart dags för mat.
Efter det var det dags för en tipspromenad på våra hiskilligt vackra klippor som bara finns såhär på västkusten. Jag, Linn och Victoria gick tillsammans, på säkert avstånd från alla andra och njöt av solen som strålade, varandras sällskap, skönheten till jord och friheten som kändes nästan påtaglig. Höjdpunkten på promenaden var när vi kom fram till havet efter att ha gått i klippor länge. En enormt enastående utsikt väntade på oss där och vågarna slog mot stenar och vinden rev i håret.
När vi var tillbaka vid lägret var vi väl försenade men vad gjorde det? Till kvällen blev det pizza och efter det bastu och badande. Kvällen utomhus slutade på klipporna långt ute på stranden och kvällen inomhus slutade i en överbefolkad stuga med fina människor.
Dagen efter trampade jag, Linn, Sigrid och Victoria ut med en båt. I en dryg timma lyckades vi hinna med att både kämpa mot vågorna, guppa på svallvågor och stiga av på en ö. På ön fick vi inte vara ifred länge förrän Foppa och Jocke kom. När vi såg dem komma så gjorde vi inget mindre än att börja fly för allt vad våra ben klarade. Vi hoppade över små helvetesgap och sprang i högt gräs och ljung. Vi sprang och hoppade, adreanlinet pumpade. Den stunden var jag konstigt lycklig. Sedan gömde vi oss i stickit gräs bakom en klippa innan vi återvände till båten för att åka tillbaka igen.
En stund innan middag åkte vi ut en gång till, bara en liten stund den gången.
Sedan blev det korv med bröd och 7up. Stämning var på topp och jag tror ingen vettigt människa kunde neka till att vi nog måste vara en av de bästa klasserna i världen.
Efter det drog vi ihop ett gäng som stack iväg till klipporna vid tipspromenaden. Jag och Pau tog oss en fin pratstund, även jag och Märta. Solnedgången var orange när våra skratt ekade i den varma sommarkvällen.
Det blev lite bastubadande den kvällen med. Även skönsång och oförglömliga samtal på bryggan. De betydde mycket. Vad som också betydde en hel del var den sista tiden på den lilla klippan, eller större stenen om man ser det, där vi låg ett par stycken. Himlen var stjärnklar och månen steg bakom jorden. Så plötsligt fick jag bevittna mitt första stjärnfall. Och andra. Och tredje.
Och så idag är jag tillbaka igen. Visst känns allt lite för vackert för att vara verkligt? Men denna resa är ett minne jag sällan lär glömma.

Kommentarer

  • LC säger:

    Klass resan var Grymm!!!!

    Underbara bilder Sofie, fast de på mig är alltid snyggast ;)

    2010-09-01 | 21:05:51
  • Sigrid säger:

    Snygg, snygg blogg du har Sofie ;)

    Klassresan är ett minne för livet och du tar bäst bilder :D

    Kram kram <3

    2010-09-02 | 16:10:21
  • LR säger:

    HÄRLIGA BILDER, dahlis!

    Krya på dig nu, så vi kan shoppa.

    Be mitt namn till gud och han kommer att hjälpa dig, när mitt namn nämns, då kommer du åter blir frisk.

    I am an angel, hihi!

    asså ha det fint nu. saknar dig. hejdå!

    2010-09-03 | 16:13:27

Kommentera inlägget här: