SOFIE DAHLQVIST

ISLE OF WIGHT PART TWO

Kategori: Personligt

Andra veckan på Isle of Wight, hade man tröttnat? Inte jag och Alice och Elin i varje fall, vi trotsade vädret som bjöd på en eller två soltimmar totalt (lite krydd) och hade det bättre än någonsin (typ). Uppe på nudlarna (The Needles) som stockholmarna skulle ha sagt åkte vi lift ner till stranden, lift upp igen, beställde mat i hopp om att få en riktigt tasty lasagne, men icke, den var äcklig, spelade i spelhallen, jag vann Amad (en elefant) på första försöket. Sedan tog vi bussen till stranden och eftersom vädret faktiskt tillät ett bad så blev det första och enda doppet för min del. Det var ganska najs, sedan spelade vi volleyboll för att hålla upp värmen, hade ju ingen handduk med mig. Men tänka säg, dagen efter var ganska varm den med, så Abraham, Alice, Elin och jag hängde vid stranden, nytatuerade och glada. 
Några dagar senare var det photoquiz på schemat vilket visade sig var helt ok, till och med roligt, men det berodde kanske mest på det trevliga sällskapet? Och så nån förmiddag hängde vi i världens mysigaste ställe, Godshill, och nån kväll spelade killarna fotboll i parken i Sandown och jag och Alice och Mandi var där och tittade.
Så det var vecka två på Isle of Wight och ju längre denna fredagen går desto mer inser jag hur mycket jag kommer sakna det, och hur jag redan nu saknar det. Fick ett sms av Alice precis där hon skrev att hon lyssnade på min spellista och hur det kändes som om hon satt på en dubbeldäckare på väg till Sandown. Vill liksom sitta på den dubbeldäckarn på väg till Sandown just nu. Men allt gott har ett slut och nu kommer något nytt och bra komma, så det så. Liksom tagga kent imorgon. Men allvarligt talat så känns det väldigt bitterljuvt att komma hemma, och det överväger liksom mot det bittra. Men som sagt, kent imorgon, och det ska bli fantastiskt!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: